Rita Karolen

Lokalbladet Rita Karolen 2008



Nock ä de´ la´ gart
Att fôlk har så brått
Di tar inte vara på stunna di fått
Di slider å arbear
å sankar på pänga
Å så har di blett 
alldeles garna å slänga
Om fôlk ändå lärde seg
tänka som så
Att swebinga
finns inga lomma på


Här lägger jag underbara krönikor från Rita<3<3<3
 

Senast uppdaterad: 2016-10-29


 


- 2016 -
 
- 2015 -

   - 2014 -    


********************

----------------------------------------------------------------------------------

Januari - 2016

VA Ä DE FÖR FOKTER?


Nu ä jula över å vi har fått ett
nytt år – trodde ju inte atte
ja skulle få vära mä så längen
men mä nya opptäkter åtte
medeciner så hälar ja mä ett
tag te – de ä stort ska i vedda
å nöt å vära tacksam för.
Ja har grunnat möt på detta mä
julklappa– de ä ju så rolit å ge. En
gang feck ja e bog åtte morfarn,
den hette ”Det är saligare att giva
än att taga” å nock ä de så.
De värsta ä ju atte fölk sankar
på seg så mön bröde så di knappt
får plass tjölva i husa. Va ska di
mä allt te?
När en kommer in i barnas
rom ä där så mön leksager så en
får vaa fram, di ved ju inte va di
ska göra mä allt. De bästa i kan
ge dom ä papper å penner å nöa
kredder så di kan grunna fram
nöt tjölva, eller ge dom en böll så
di får rört på seg å ha rolit ihob.
Å så har vi ju dom härnge
förjolate mobiltelefonera! (Jo,
dom ä la bra på manga vis) men
de har gått te överdreft när
förällera höller telefoniine neven
å försöger hjälpa barna på mä
klera mä den andre när di hämtar
dom på förskorn.
Då vell ju barna ha oppmärksamhed
å prata om va dom har
gjort hele dan å då står förällern å
smalar i telefon - va ä de för fokter!
De va e lida tös som dro i si
mammas tröja å sa nöt men
mamma ble arg på tösa å sa – ser
du inte atte ja pratar i telefon.
När hu hade smalat färdit frejte
hu den lella va de va hu velle. Då
sa tösa, – ja velle barre tala om
atte lellebror tömde all vällinga
som va i nappflaska i dinna skor.
– de va ju vel atte inte el va lös.
Å så grunnar en ju på hörre
manga barn å barnbarn som va
på julemedda hos föräller å mor –
å farföräller å sadd i vars e vrå å
pella på telefonera.
De va manga, de ved ja.
Tänka atte di gamle har gått å
göttat seg åd å få träffa allihob.
Di har lawwat go mad å
försögt å göra de de onga töckte
mest om å tänkt seg å få e rektit
trevvli stunn mä allihob å så
kommer dom å sädder seg i vars
e vrå å pellar mä telefonera! Ja
säjjer barre – va ä de för fokter,
har di inget vedd.
Så ä de detta mä programväljara
te teven (en an ser ju knappt
skenna på dom å mobiltelefonera,
ja har försögt å swara i
den flere ganger när de har ringt)
De plear vära karn i hust som
sedder å höller i den å tröcker
fram de ena programt ätter de
andra så bäst en sedder där å
tittar på en bra film så ä de en
fotböllsmatch mett i alltihob –
han skulle ju barre se hörre de
geck för IFK eller veecka de nu
va eller också så kommer de
opp ett madprogram när filmen
ä som mest spännande. Å mad
lawwar di på varevveli kanal
dygnet runt så skulle en se på alle
dom så skulle en inte få ti å koga
betäter en gang.
Å skulle en försöga ta programväljarn
ifrå karn bler de ett
söddet levvane så de va värre än
om en skulle kastrera han – ne,
möt va bättre förr, då sadd en
å stöppa stromper eller leste e
bra bog om en inte sätte fart på
speddera å bann tröjer.
Ne, nu ska ja inte gny mer uda
önska er e trevvli fortsättning på
årt. Å så
vär rädda
om en an
å smala
gärna men
inte barre i
telefonera.
 

----------------------------------------------------------------------------------

Februari 2016

Nu när en börjar ble gammel å
inte dövver så möt te så har en
ju stunner te å sedda å grunna
på de ena å de andra. En har ju
allti grunnat på detta mä tro å
de kommer seg nock åtte atte
morfarn å mormor trodde så
oliga å de sätte igång manga
tanka i hövvet på e lida tös.
Morfarn sa atte Gud ä kärleken
å barre en gör så gött en kan så
bler de nock vel.
Mormors Gud va fali sträng å
han så allt en gjorde å så straffa
han en om en va ogudakti.
Hu sa atte Gud så varevveli
spörv som datt i backen så ingen
kunne gömma seg för han.
De hjälpte inte å kryba unner
sänga eller å försöga gömma seg i
skrobben för han så en ändå.
De ble så gart så när minna
jämnårie sätte opp filmtjärner på
väggera så hade ja en affitj på e
filmtjärna bagom ett draperi för
ja töckte atte de räckte mä atte
Gud så meg så ja velle inte atte
Clark Gable skulle sterra på meg
mä, särskilt inte när ja kledde å
meg på kwäll.
Sinna finns de ju relijoner där
di tror atte di ska komma direkt
te paradiset om di slör ihjel en an.
Om en leser derras helia bog
så begriber en ju atte di har fått
alltihob om bagfoden för där –
precis som i bibel – står de ”du
skall icke dräpa”.
Å så tror di atte fruntimmer ä
själlösa så dom kan våltas hörre
som helst å de ä ju lige gart
vecken färg di än har på snöppen.
Ne – hörre ilska, kåta kara kan få
te’t de begriber ja inte.
En kan inte gömma seg
för vår Herre
Å så har vi relijoner där di tror
atte en ska fös igen å igen tess en
har blett en södden bra mänske
så en får komma in i paradiset.
Om en nu skulle kunna fös te
ett djur däremella så skulle ja
vella ble en ekörre, de skulle ju
vära så sköj å höppa omkring i
tretöppa ett tag å barre behöva
grunna på å sanka nödder.
Ja, de ä la en gammel mänskes
dröm när en inte ens vågar seg
opp på en köksstol längre.
Hörre de nu ä mä livet ätter
detta så har ja swårt å tänka meg
gader åtte gull – de skulle la vära
goare å gå barfoda i grönt gres.
Å sedda unner ett fikontre de
går la an för vegetarianera men
en an som töcker om kålpudding
mest åtte allt skulle de la vära
hemst å sedda unner ett fikontre
å sokta – en kanske te å mä
skulle längta tebagers te jola å
kålpuddingslokta.
Ja, en ska la inte ta ud nöt i
försköd – de kanske bler så gart
så sankte Pär står där ve päleporten
å säjjer – stöpp å belägg, så
mön garnskab som du har skrevvet
i din da begriber du la atte vi
inte kan släppa in deg här.
Jaja, de
ä ju inte
den som
levver
som får se.
 

----------------------------------------------------------------------------------

Mars - 2016   

– Rita, ska du träffa Rita, ja
hon förgyller verkligen tillvaron
här med alla sina minnen,
säger sjuksyster Irene när hon
öppnat dörren till Korttidsboendet
på Hedens By.
Ett benbrott har tvingat Rita till
Korttidsboendet innan hon kan
flytta hem till lägenheten. Nu
sitter vi och tittar på bilder i fotoalbumet
från hennes barndom
på Öckerö.
– Här är utsikten från mitt hem
vid hamnen på Öckerö. Tänk
vad det är ombyggt nu man känner
inte igen sig.
Hon pekar på barndomshemmet
och minns att militären bodde
på övervåningen under kriget.
Hon berättar om att de satt
upp taggtråd utanför och att
de en gång begärde passersedel
när hon skulle hem. De stod där
mycket hotfullt med skarpladdade
gevär och vägrade henne att
komma till sitt hem. Hon visste
att mamma var orolig hemma.
Vad skulle hon göra?
– Jag gick bort en bit och smet
under taggtråden som rev upp
sår, säger Rita.
Hon har fortfarande ärr som
påminner om händelsen.
Kriget
Vi ser bilder på hus och människor,
båtar och grupper som
dricker kaffe. Fina minnen av
en lycklig barndom väcks till liv.
Men där fanns också kriget. Hon
berättar om att pappa var fiskare,
om hur oroliga de var hemma för
att han inte skulle komma hem.
– Vi stod och räknade båtarna så
att ingen fattades, när de var på
väg in till hamnen, minns hon.
Hennes pappa kom hem, men två
båtar, Hermon och Västkusten,
kom aldrig hem.
I sin bok – Ett söddet syde de
va – skriver hon om händelsen.
Hon träffade Gunnar på kajen
innan de skulle ge sig av på bå-
tens sista färd. Gunnar tog upp
Rita i famnen och Rita frågade
– Varför ska i gå ud å fiska när ni
aldri kommer hem mer?
Hon skriver att hon visste att
något hemskt skulle hända. Och
i sin barndom trodde hon också
att de visste, att de inte skulle
komma hem. Därför tyckte hon
att Gunnars svar var underligt.
– Du ä allt e roli tös, du.
Sen kom budet att tyskarna
skjutit fiskebåtarna Hermon
och Västkusten i sank. Gunnar
och elva unga män från Öckerö
omkom. – Det vilade en sådan
förstämning över ön så inte ens
barnen hördes leka. Det fanns
inga ord till tröst, men alla visade
sin tysta medkänsla i den
otroliga sorgen, skriver hon i sin
bok, som innehåller korta stycken
av minnen.
Bryngel
Vi kan läsa om var uttrycket
”stackars Bryngel” kommer från
och som mormors mor Anette
alltid sa. Bryngels far sålde, i
fyllan och villan, sin son som
kock till en finsk båt för 200
riksdaler. Modern vägrade tro
det. Hon trodde att han drunknat
och dog av den stora sorgen.
Efter fem år lyckades han
rymma från den finska tremastaren.
Hur han lyckats ta sig till
Sverige mitt i vintern förtäljer
inte historien.
Nils Jan Rapp
Hon berättar att hon alltid haft
ett behov av att skriva. Men
var lite tveksam om man kunde
skriva på dialekt. På en skylt
på posten läste hon – skriv som
du talar. En lärare på Helsjöns
folkhögskola, där hon gick uppmuntrade
henna att skriva. Efter
att rektor NilsJanRapp sett en
dikt av Rita i GP frågade han
om hon inte hade mer som de
kunde trycka till en bok i skolans
nya tryckeri.
Rita Karolén
minns gamla tider
Rita bläddrar i fotoalbum från förr i tiden och minns sin barndom på Öckerö. – Den klänningen(lilla bilden
överst) minns jag, den var blå och strumporna korvade sig runt mina ben, minns Rita.
– Den blev så uppskattad att jag
fortsatte att skriva om min bardom
på dialekt. Det har blivit
många böcker genom åren.
Kattskin
I kapitlet – Mä mormor te stan
– får vi följa Rita och mormor,
när de frågar runt efter kattskin
i olika butiker i Göteborg. Rita
skämdes som en hund när hon
såg hur expediterna – sterra på
mormor som hu kom får en a`an
planet som hon uttrycker det i
boken. Rita tyckte det va så pinsamt
att hon aldrig följde med
mormor till stan efter detta.
Cigarr
Vi bläddrar vidare i fotoalbumet.
Rita ser sin morfar Janne i svart
mössa på en bild.
– Han var min barndoms idol,
säger hon spontant.
Han hade tid med barnbarnen
och hon fick gå med honom till
Missionshuset där han inte fick
vara med som medlem eftersom
han rökte cigarr. Rita frågade
varför han inte slutade med cigarren
så han kunde bli medlen.
Han svarade Rita minns hon
– Jannes Gud bryr sig icke om
att han röker cigarr, han har så
mycket annat att göra.
Bremer
Mormor hade en bror som hette
Ernst i förnamn och Bremer i efternamn,
mera känd under namnet
”Smugglarkungen”. Honom
minns också Rita som en man
som tog hand om barnen.
– Han lärde mig simma tyst,
ljudlöst, säger hon.
Han kunde simma tyst. För att
komma undan rättvisan hade
han simmat från Kalvsund till
Öckerö för att gömma sig under
ångbåtsbryggan.
– Mamma bad mig gå dit med en
korg mat.
Hon minns att hon absolut
inte fick säga något, att det var

deras hemlighet. Hon tog korgen
och gick dit.
Såg du honom där under bryggan?
– Nej, jag vågade inte titta under
bryggan jag bara ställde korgen
på bryggan och gick hem som
om ingenting hade hänt, berättar
hon.
Rita fortsätter att berätta
minnen från gamla tider som
hon skrivit om i sina böcker som
finns att köpa i bokhandeln eller
låna på biblioteket.
Måbbro Gregor
När iddrottsförningen på
Öckerö skulle köba Prästviga,
så gick min måbbro Gregor te
prosten Hellström för å prata
om köbet. När Hellström feck se
Gregor, sa han:
– Jag säjer, ja säjer, jag ser dig
aldrig i körkan, Gregor!
Då swarte Gregor:
– De ä la inte så könstit, för ja ä
aldrig där.
Hörre de va så gick köbet
igenom ändå.
och hon fick gå med honom till
Missionshuset där han inte fick
vara med som medlem eftersom
han rökte cigarr. Rita frågade
varför han inte slutade med cigarren
så han kunde bli medlen.
Han svarade Rita minns hon
– Jannes Gud bryr sig icke om
att han röker cigarr, han har så
mycket annat att göra.
Bremer
Mormor hade en bror som hette
Ernst i förnamn och Bremer i efternamn,
mera känd under namnet
”Smugglarkungen”. Honom
minns också Rita som en man
som tog hand om barnen.
– Han lärde mig simma tyst,
ljudlöst, säger hon.
Han kunde simma tyst. För att
komma undan rättvisan hade
han simmat från Kalvsund till
Öckerö för att gömma sig under
ångbåtsbryggan.
– Mamma bad mig gå dit med en
korg mat.
Hon minns att hon absolut
inte fick säga något, att det var
Tjätte budet

Prästen va ude på bögda
ett ärne å mötte då en
kar som geck där å sura
å blängde. När prästen
frejte va de va som
tröckte han, swara kar’n
att han blett å mä sin
cykel. Då sa prästen:
– Kom till högmässan på
söndag, så ska jag läsa
upp de tio budorden.
När jag läser sjunde budet,
”Du skall icke stjä-
la”, skall du se dej noga
omkring.
På månda’n kom kar’n
cyklandes å mötte prästen.
Prästen sken opp å
sa:
– Se där, det hjälpte tydligen
med kyrkobesöket.
– Jo, det gjorde de, för
när prästen kom te
tjätte budet, ”Du skall
icke begå äktenskapsbrott”,
då howwa
ja var ja ställt cykel,
swarte kar’n.

 

----------------------------------------------------------------------------------

April - 2016

INGET ONT SOM
INTE HAR NÖT GÖTT
MÄ SEG…


De säjs ju atte de ä inget ont som inte har nöt gött mä seg, de
grunna ja ju på när ja datt å bröd höger arm å feck e spräcka
i skanka å muskelfästa geck å. Va i allsinndar kunne de ha för
gött mä seg?

Kanske va de vår Herres mening
atte ja skulle lära meg å törka
meg i änden mä vänsterhanna?
Va nu de skulle vära bra för.
Ätter möt knevlane så geck de i
alle fall.
De goa va nock atte ja hamna
på Hedens by förstås för så ompysslad
har ja aldri blett förr i
mett liv.
Så manga goa mänsker som to
hann om meg! å så manga goa
skratt vi feck! Ja skulle gärna ha
stannat där.
De va ju fler än ja som ble ompysslade
där. (nu skriver ja som
i tiningera – där har ju fölk inga
namn uda de ä tjöttifemåringen
å tjugetjuåringen osv)
Nittitreåringen geck fel iblann
å en gang när hu hade kommet
seg in i mett rom så geck hu ud
te dom andre å sa atte ja hade en
kar på rommet – å de hade ja ju
– nöt sköj ska en la ha!
Tjöttitreåringen kunne tre rolia
historier å dom berätta han
varevveli da ve madbort, å så sa
han – de värsta ja ved ä fölk som
berättar samma historier för
jämnan – då feck sextiåttaåringen
å ja öss ett gött skratt.
Åttitvååringen frejte var gang
vi skulle eda om vi lå ve brögga
eller om vi geck, å så töckte han
atte de va fali stort i skansen.
Vi feck go mad å trevvlit hade
vi ve madbort. De va ikrann
beswälit när vi feck ärter förstås
– har nön fösögt å eda ärter
mä vänsterhanna å en gaffel?
Ja jawwa ärtera flere varv runt
tallriken inna ja feck tag i dom
men de geck de mä.
Annars ä de möt som fallerar
när en bler gammel – bådde
hörsela å syna ä de fel på men en
får la vära gla så längen en kan
lokta seg fram.
-Så längen en kan togga mjölgröd
går de inga nö på en, sa
allti mormor.
Å så en sag te – ättersom en har
blett gammel å stomlebent å
värken ä beswäli så ä de swårt å
gå i trapper.
Ja har stått i kö för å få nöt
trapplöst å bo i i sex år nu å nu
ble ja erbjödden e lägenhet på
sextitvå kvadrat som kösta omtrent
nietusen kroner i manan –
vecken pentjonär har rå te de???
Å inte nock mä de – om en
tackar nej ätter tre sönna erbjuane
så åger en ur kön!
De ä ju sköddeslöst!
Va ä detta för orninger. Finns
de inte nön mänske på öa som
hart e marklägenhet å hyra ud te
ett höfsat pris?
För de som kommun å Ö-bo
höller på mä nu ä ju rene ockert.
Ett tält ä ju inte heller å tänka
på för om en vel får lagt seg på
marka så kommer en ju inte seg
opp igen å de kanske va ligebra
de.
Ja plear inte å ge meg men nu
ser de mört ud.

----------------------------------------------------------------------------------

Augusti 2016


Ättersom ja inte begriber meg på
biler så titta ja mest på fölk. De
va en massa mänsker där i alla
öllra å storlega – langa å körta,
tjocka å skrala…
Ett gäng mä knutta va där mä,
di va swartkledda mä en massa
tatueringer å kedjer å körs å an
bröde runt halsen.
Där va särskilt en som ja titta
på, en rektit grann pöjk egentligen
men han hade så mön kedjer
å körs å ant krafs på seg så ja
tänkte atte om han dätter i hamna
så säcker han som en sten
Nön breve meg där på hamna
necka mod en åtte knutta å sa -
en sön skulle ja inte vella möda
en mörk kwäll.
Ja töckte atte han så så gla å
go ud så ja skulle gärna mött
han när som helst. En kan la inte
vära rädd för klera å tatueringera!
De ä ju mänsken däri som
räkknas.
Kom å grunna på Babben
Larsson – hu sa – ja kan inte
förstå varför de e sexigt med
nätstrumpor, jag tänker bara på
kassler. Så de kommer la an på
hörre en ser sager å ting.
De rolia va ju atte när disse
knutta geck bortätter hamna
så geck di å skrevva som om di
hade motorcykela emella bena –
de så bra rolit ud.
De va fali manga feda mänsker
där, kara mä så stora maga så di
kan ju inte ha sett föddera eller
nöt ant unner magen på lang ti.
De ä rektia kara de. De va nock
manga åtte dom som ble glaa
när de ble körrebörreknäppe
på skonna. De säjs ju atte den
sortens kara har pondus – va nu
de ä.
Fruntimmera ä barre ikrann
tjocka å har fel kler på seg.
Ja howwar när ja väjde åtti
kilo – då köpte ja allti för små
kler för annars kunne ja ju inte
ha dom när ja hade bantat, å
banta de skulle en ju allti göra å
allti skulle en börja på en manda
men de to fali lang ti inna den
rätte mandan kom.
De värsta va ju atte fölk så
gärna talte om för en atte en va
för tjock. Va väjjer du, sa dom
mä ett lett flin. Då kom ja på
atte de va inte vekta - som va
problemt – ja va för kört! Ja
va enåsextisex å då skulle ja
väjja femtitvå kilo hade ja lest
nönstäns. Ja väjde ju åtti så ja
skulle vart en bra bedde över två
meter!
Å TITTA PÅ FÖLK
Foto Conny Nylén
Härom lördan – eller va de söndan – juli va de i alle fall, så visa
di gamla biler på Klövahamna. De va mest gamla amrikanara, en
massa plåd å granna färger.
Då, när ja väjde åtti ble ja allti
gla när ja så nön som va tjockare
än ja – de va pena töser de.
De värsta va ju å få tag på kler
å atte provromsspejjela va så
grömma.
Nu för tia ä fölk ”ikrann finare
i kanten” för nu säjjer dom – du
skulle allt behöva gå ner ikrann i
vekt för de ä varken bra för hjärtat
eller knea å vära så tjock.
Ja kom å grunna på Karolen på
Valebacken, hu va ett ståtlit fruntimmer.
En gang när hu skulle te
dakter Ljunggren för nöa krämpa
så passa hu på å freja dakter om
hu kunne få nöt som hjälpte na å
gå ner i vekt.
Daktern sa – nja, de beror på,
har ni ont av det?
Då sa Karolen – ne, inte ja men
andra. Å så ä de la manga ganger.
Förr i tia geck fölk ner te ombådsbrögga
när lördasomättermeddasbåden
kom för å se vecka
som kom mä båden. Ja howwar
en lörda när e öckretös geck över
lanngangen – hu hade färgat hårt
rött! Då meste fölk haga å pötte
enan i sia mä armbåga för detta
va ju för gart! Va skulle hennas
föräller säjja, di feck ju skämmas
öwa ur seg, stackars mänsker.
Men fölk feck ju nöt å smala
om tess lördan inneva för då kom
de en full öckerökar mä båden.
Då sa dom – atte han inte skäms
å hörre har han hatt rå te detta,
di har la’t inte så frackt.
Ja, de va tider de.
De står la i skrefta atte ”kroppen
är själens tempel” så de
gäller ju å hölla kröppestöllen i
trim å bättra på ikrann här å där
iblann.
Förr i tia va de ju syndit mä
läppsteft å ant smink så de geck
ju inte an. Nu för tia klan en te
å mä måla näljera gröna så vår
Herre har la fått ant å göra kantänka
så möt ont som hänner i
väla nu för tia.
 

----------------------------------------------------------------------------------

September 2016

ä född å oppvoxen på Öckerö,
där fanns Kalle Skotas boxer,
Kickan, en snäll å go hunn
som meg veddeligen aldri förarga
nön. Robert på Hea hade
en ädelterrier som hette Patrik,
åxå en snäll å go hunn. Måbbro
Reckart hade en collie som hette
Tello, iblann sprang han över
te Hönö å hälsa på måbbro
Reckartes töser som bodde där
– han vesste väjjen bådde did å
tebagers.
Berger i Höla hade en cockerspaniel
som hette Sabina å
murare Gustav hade en zetter
som hette Argo. Iblann sprang
Argo te Bergers å fria te Sabina,
de ved ja, för en gang sa Selma
(Bergers fru) – ja begriber inte
vafför murarns store slofs te
hunn kommer hid varevveli
mörra Gud ger å pessar på vår
knud när Öckre ä så stort.
De va ju inte så vanlit atte fölk
hade hunna här ude för di va ju
inga nötta te, töckte dom.
Byracker säjjer en ju om blannrashunna
over hele Swerge.
Skel har ja hatt manga hunna i
mett liv, nu har ja en liden westi
so ja feck ta över ätter bror min,
hu ä de goaste sällskab en kan
ha. Min förste hunn va en boxer
som hette King, han vakta vår
lella tös som ett ägg å följde mä
Byracker ä åxå hunna
I förra blat va de en insändare, “gammel ö-bo”, som skrev atte de fanns hunna här ude som
sprang vinn för våg å som ingen töckte om. – Vecka ö bodde denne mänsken på, tro?
Foto Conny Nylén
na överallt när hu börja gå.
Sinna hade vi två taxa, den ene
åd opp vår papegöja när hu va
ena hemma en gang. Hu va redi
på å städa mä för hu åd opp varevveli
smöla som ramla på gölvet.
Den näste hunn va en chowchow
– en envedden luring som
smet så fort han kom åd, då
bodde vi på Hönö å Gustav Berg
hade en ligedan hunn, dom va
liga som bär å lige envettna.
En gang kom Håkan – han
kan ha vart omtrent töll år då –
slebanes hem mä chowchowen å
slängde in han i första å sa – ja
fann han ända nere i Klöva.
De va barre de atte de va
Gustavs hunn han slängde in i
första! Hunna rög ihob å sloss
så löa rög kring öra på öss å de
va ett syde inna vi feck iser dom
å slängt ud Gustavs hunn, de va
en pärs ska i vedda.
När de ble jul å vi to in julegrana
töckte hunn atte de va
fali bra för då kunne han gå
ud inne så på anndan feck vi
slänga ud grana igen för de lokta
hunnepink i hele hust. Annars
va han en fali go hunn om han
hade hatt vedd å oppföra seg
som fölk.
Sinna flötta ja te lant å då
skaffa vi en bordercollie som
feck hedda Morrmorr.
Deva så atte när vi skulle ha
ett namn på hunn så sa ja – om
de hade vart en hanne skulle
han ha fått hedda Morris så nu
får de la ble Morrmorr istält, å
då va de kört, ja försögte kalla
na för nöt ant men alla sa Morrmorr
å så ble de.
Hu va så klok så de va nästan
kuslit. Min kar va ju hölländare
så han prata höllänska mä
hunn, han å ja talte engelska
mä en an å mä hunn å så talte
ja swenske mä Morrmorr – hu
begreb alltihob.
En gang skulle min kar gå på
vallningskurs mä Morrmorr,
kursledarn sa atte hu va redi
på å valla sör men gobben min
sa – ja går aldri did mer för när
ja roba på Morrmorr va där tre
fruntimmer som vände seg om
å trodde atte ja velle dom nöt så
de bler inget mä nöa vallning.
Morrmorr feck sockertjuka å
döe när hu va åtta år. Då skaffa
vi näste bordercollie som feck
hedda Zeb å han va möllgarn,
de va södda fart på han så vi
geck te vetrinärn för å få nöt
som kunne logna han men de
fanns inget så vi feck eda vitaminpiller
tjölva istält för å orka
mä han.
Di säjjer ju atte garna onga
har ADHD men vår hunn hade
nock hele alfabetet så garn som
han va.
De bästa han vesste va när
posten kom, en gang fassna han
mä hövvet i brevlåda – där sto
han å illvröla mä hövvet fast i
låda, de to e stunn inna vi begreb
va de va för ett avgrundsvröl
vi hörde, de eka ju i plådlåda
mä – som vel va hade vi inga
granna.
De va ett syde inna vi feck
löss han men tro inte atte han
slutta garna seg mä posten för
de! Han rev bådde räkninger å
reklam i små, små bedda.
Ja har swårt å tänka meg ett
liv uda hunn, di förstår möt mer
än vi kan begriba å om en ä lessen
så försöger di trösta en.
Ja har flöttat te e lägenhet på
Solhöjden å har en liden gresplätt
udaföre dörra, de töcker mi
lella Bella om å vell gärna hälsa
på fölk som går förbi.
En ä ju rädd för atte hu ska
störa nön men än så längen har
fölk stannat te å töckt atte de ä
rolit å ”prata” mä na.
Jaja om en ska vära äli så ä de
la mest en an som töcker de ä
trevvlit å smala e stunn mä alla
pena mänsker som går förbi.

----------------------------------------------------------------------------------

Oktober 2016

Förr i tia sadd en i töstmörkert
å berätta om förr å prata om
gamla släktinga som inte levde
längre, de va änna så en feck
lära känna dom.
Nu sedder en framför TVn å
glor, var å en hem te sett. Å va
tittar vi på?
Mord å andra hemskheder
har blett unnerhöllning!
Hörre manga madlawningsprogram
de finns kan en inte
räkna te. I nyhets mörra å
gomorron Swerge lawwar di
mad, Lanngang hedder ett program
å nön som hedder Tareq
lawwar mad på ett program å så
har vi den skeddfälie Morberg
å en massa andra som lawwar
mad. Ja har i aqlle fall bestämt
meg för å inte eda nöt som ja
inte kan stava te.
Te detta kommer alla som bagar
kager å de ä manga de.
Ja, eda måste en ju göra å e
kaga te kaffit ä la inte så domt
men de får la vära måtta på’t!
Å så har vi bönner som ledar
ätter nön å gefta seg mä å ligedant
präster å predikanter, snart
kommer di la mä skrothannlara,
Va gjorde fölk inna TVn fanns?
De skulle la vära trevlit å ha en kwäll som förr i tia – spela Fia, Monopol eller nöt ant spel
eller ta gärninga mä å gå te nön å drecka kaffi å smala e stunn.
Foto Conny Nylén
feskara å teggara åxå – de ä ju
änna va en kallar koppleri.
Lyxfällan ä ett program för
fölk som inte begriber atte penga
tar slutt om di köber för mer än
di tjänar. De va en kar som sto
å vröla å töd för atte han måste
sälja en sponters ny motorcykel
för atte barna behövde mad å kler.
En del tror atte de hör te dom
mänsklie rättihedera å köba allt
en ser. En familj gjorde slutt på
sextantusen mer i manan än
dom tjäna!
En har ju hört atte di har
swårt å lära ud hörre en räknar
i skorn men atte de va så gart
kunne en la inte tro!
Sinna har vi hollywodfruera -
dom levver för å vära vackra, gå
å hannla å ha kalaser.
Om de ä nön som får e rynka
så ä de värre än dom har fått
cancer, då freser dom iväj te nön
sorts klinik å sprudar in nöt unner
skint så rynka inte ska syns.
Ett grått hårstrå ä katastrof, då
kan dom inte visa seg för fölk
förrän dom får färgat hårt.
Nöa åtte dom bär kring på
hunna som dom har tat kler på –
stackars arme djur!
De va e som geck ud mä hunn
i bann – hunn rågga te å skida
på gada, de hade hu inte räknat
mä så de ble ett falit åjjane
å gnällane för hu måste ju ta
oppét – en södden cirkus de ble,
de verka som atte hu inte begreb
atte hunna åxå måste göra ifrå
seg. Skulle tänka meg atte hu
lejde nön som geck ud mä hunnstackarn
ätter de.
Ett ant gäng mä fruer had
pyjamaskalas där bådde dom
å hunna hade skära pyjamaser
di duga mä skära köppa å fad,
alltying i rommet va skärt å så
va hele rommet fullt mä ballanger,
där sprang di å fjanta
seg mä sinna könstgjorde tutta å
oppblåster leppa å trodde atte di
va fali granna. Kalast slutta mä
atte di slängde puder på enan så
fjerera rög runt öra på dom
En kan ju inte la bli å tänka
på så möt gött di kunne gjort
mä alle disse penga som di barre
gör åd på bröde som ingen
egentligen behöver - tänk, så
mön penga å så mön ti te inga
nötta!
Ne, Gud bevare meg frå Amerika
– skulle nu den härnge
Trump – som tror atte han kan
tafsa på alla fruntimmer om han

får lust barre för han har penga
– ble president så skulle de inte
vära fel å göra en höw mur kring
hele amerkat så ingen kom ud
därifrå.
I har la lest om Mammon i
bibel – han har fått alldeles för
manga anhängara å inte barre i
amerkat.
Ne, nu ska ja iväj å köba meg
en rodegobbe å ikrann dröst
lägg – de ä mad de!
PS De ä klart atte de finns bra
mänsker i Amerika mä å de
finns bra program på TV åxå
men de ä ju inte dom en retar
seg på.

********************


********************

2015

11 dec - Kråbel
 

Ja howwar en gang när ja geck över hamna å höllde morfarn i hanna – ja frejte han vafför dammen ovaföre Henrys hedder Krabbedammen för där finns ju inga krabber. Morfarn swarte atte – inna dom gjorde hamna här så hette de Kråbel – på ren swenske så hette de la Krabbhall. Hele området här å bort mod Bratten å Björnhövet hette Krabbhall. Där ja bor nu, mettemod kommunhust, de som hedder Sockenvägen, de hette Sörpet förr å de va ju inte så könstit för där va så lerte så en feck sköla skonna när en hade gått där. De ä synn atte di gamle namna har förswönt.

Ja, de ä möt som ä annovessare, ta barre detta mä ”vett o etikett”, de va nock ingen mänske härude som hade hört talas om när ja växte opp men vanlit fölkevedd å atte en skulle vära äli å bry seg om enan – de va vektit. En gang va morfarn på ett fint kalas mä manga oliga sorters mad, de lå e hel ra mä kniva å gaffela udätter tallreka, han kunne ju inte begriba va de skulle vära bra för så han sanka ihob allihob uda en kniv å en gaffel å så sa han – all denne reskabben behöver ja inte för å få i meg ikrann föa. Nock va livet lättare förr å vi ö-bor ä la inte så bra på när de gäller ”etiketten” men vedd, de har vi å vi ä bra på å samspråga – ”konversera” kan fint fölk göra. Vafför ska en krangla tet i onödan!

Å så vell ja gärna ge ett gött rå te er som vell ta en hutt för möt på julafta. – den bäste julklappen te er familj ä å vära nökter – då kan i se hörre era barns öwa tindrar å hörre glaa dom bler isält för atte dom ska sedda mä en klomp i magen å vära lessna. För manga barn bler julaftera en mardröm som följer mä dom hele livet. Kom å tänka på karn som sto i skonken å drack den ena skoba van ätter den andra ur spann som sto där – bäst de va roba han – väck barna, August så di får smaga på de gussnådelia vant! Så dreck van på julafta.
Go Jul Rita Karolén

2015

10 November - Gobben Backman


 

När ja kom tebagers te Öckerö tjugrhundra å elva å skulle gå ud mä hunn så geck ja bortätter hamna, bort mod mormors - de va stora stängsel överallt. Ja begreb ju atte de va ö-varvet som hade brett ud seg. De ä ju sanslöst hörre stort de har blett! Då kom en ju te å tänka på gobben Backman som hade startat ét. Ja howwar han som en pigg liden gobbe mä pibskägg. Han hade den grannaste trägårn på hele öa. De va så ovanlit här ude så fölk geck förbi där för å se alle di vackre blommera. Ernst hette han å hasses fru hette Hilma. Han va född på Stora Kornö å hade bott på Marstran å i Götebörg.. Han kom te Öckerö nittanhundra å sextan.

En gang när Backman hade vart på begravning så sto en åtte pöjka - Gösta eller Hugo å vänta på han hemma för di hade fått problem mä en matjin så di velle atte han skulle komma å hjälpa dom. De va barre de atte på den tia hyrde di frack å höw hatt när di skulle på begravning.. De va ju brått mä å få orning på matjin så Backman slängde in den höwe hatten i trägårn å stejja mä ner te varvet. Han va ju dokti så han feck snart orning på grejera men fracken å den wida tjorta va så fulla mä smörja å skid så den kunne ju aldri ble va va den hade vart mer. Skulle la tänka meg atte han feck betala grannlåda. Va Hilma sa feck ingen vedda å vel va la de för de sas atte hu hade skinn på nesa.

När Backman ble gammel så kom han, som så manga andra gobba te vabinnerit för å få e pratestunn på ättermeddan – Backman kom allti när klacka va hal tre. Inna kom Hilmer i Lunn å la seg i e garnruga å söv medda mä kepsen över ansektet. Backman ställde seg breve han å tjongde – ”vila vid denna källa” då lötte Hilmer på kepsen å frste – höll käften på deg din gamle getabock! Da ätter da ligedant. Ätter gobben Backman så to hasses pöjka Gösta å Hugo över varvet å ätter dom Göstas pöjk, Rune. Å nu ä de Runes pöjka Peder, Örjan å Jonas som driver ö-varvet som vi förr allti kalla för Backmans – å tänka seg så stort de har blett! Backkman börja mä varvet nettanhundra å sextan så tjugehundra å sextan firar di hundraårsjubileum å Rune fyller åtti år! Så nu pöjka Backman väntar vi ö-bor öss ett hejdundranes hundraårsfirane. Rita Karolén


2015

Ikrann åtte vart - 9 oktober


 

Iblann grönnar en ju på hörre fölk ä navlade! Ja leste insändare i GöteborgsPosten – flere hannla om om en ska fälla ner ringen på dass eller inte. Tänka seg vecka bekymmer fölk gör seg. En behöver la inte vära städgarn för å töcka atte fölk ska hölla rent ätter seg. Nön töckte atte kara skulle lära seg å sedda ner när dom pinkar – jaja, hörre lätt ä de å lära gamla hunna å sedda! Å hörre i allsindar kan nön jedda å tjecka insändara om ett dasslög ä opp eller nerfällt närt väla ser ud som hu gör? De ä la inte könstit atte fölk bler överansträngda när di kan hänga opp seg på södda småsager

När ja sedder hä’r å skriver så kom ja å tänka på min kar som va hölländare – han talte om atte när han va fem år å geck i katolsk söndaskole så hade di e sparbörsa där dom feck lägga kollekt te di swart barna. En södden därnga neckegobbe som vi hade i vår söndaskole mä. När en släppte ner pengen så necka ju gobben – den lelle femåringen undra ju om gobben kunne ruska på hövvet mä så han smätte te hövvet mä fingra å de bar seg inte bätter än atte hövvet rulla ud över körkegölvet så söndaskolelärarn to pöjken i nacken å slängde ud han å sa atte han inte feck komma tebagers mer. Där sto den lelle femåringen å hasses kompis som hade följt mä ud. Dom kunne ju inte begriba atte deva nöt gart å se om neckegobben kunne ruska på hövvet mä.

Då feck dom se skåla som va murad på körkeväggen ve döra, den som de va vigvan i. Då feck dom en idé – dom skulle se vem som kunne pinka längst å träffa i vigvant. Som vel va så va de ingen som så dom så när körkefölket sinna kom å doppa fingera i vigvant å gjorde körstecken va de ingen som vesste va de va udspett mä – hörre pass helit de va kan en ju grunna på. Å mäss ja ändå ä inne på detta ämnet så vell ja berätta om den gamle karn som geck in på apoteket för å hämta sinna Viagra. Han ba tösa bagom desken å dela alle pillera i tre deler. – Ja de gör ja gärna, sa hu, men då har dom ju inte den verkan som ä meninga mä dom.

– Joda, sa karn, ja tar dom barre för atte ja inte ska pinka på skonna.

 

2015
 

Inte så lätt å begriba 8 september


 

Nu måste ja tala om för dom som inte ved ét – atte de ä inte två udbölinga som sedder på kommunhust å bestämmer över öss ö-bor. De har vart manga insändara på fejsbock om de ena å de andra som förseggår på kommun. En töckte atte di barre sadd på sinna röver å släppte seg å prata skid (ja, va skulle dom annars sedda på, å fiser gör vi la ikrann te mans) En undra om de inte finns nöa slua ö-bor som kunne ta över. De ä klart atte de finns slua ö-bor men åtte dom som har skrevvet på fejsbock verkar manga mer än lövlit körkade. – ja vell be dom å ta rreda på hörre manga instanser t ex ett bögglöv ska gå igönom inna de bler nöt bögge åd – de ä ju däfför de tar södda lang ti å då gnäller fölk över de. Har nön förresten tänkt på atte politiker också ä mänsker som vi i kommun har väljt? (förtroendevalda kallas dom).

Alla kan ju inte älska alla här i väla, förstås. De va en på fejsbock som velle ha ett ”suntförnuftparti” –om han skulle vart mä i de partit så skulle de blett nöt i stil mä ”polsk riksda” så som han swor å levde, han kanske inte ved va sunt förnuft ä. De bästa ä å logna ner seg å vänta tess ilska har socket te röva på en inna en tjeckar insändara annars får en barre anka seg. Ja howwar atte mamma på si ti va så le åd en kommungobbe som töckte atte de va onödit mä gymnastik i skorn för de hade han klarat seg uda så de kunne di göra nu mä. Han va så stomlebent å stel så han om nön hade la behövt gymnastik, sa hu.

Vi ska nock vära glaa atte de finns fölk som ställer opp politiskt så udskällda som dom bler! Nu ä de ju så i Swerge atte fölk får säjja va dom vell som vel ä. Å mäss ja ändå ä igång så begriber ja inte vafför så manga gnäller på våra ongdoma – har dom inte vart onga skel? Ja howwar en gobbe som allti sto å swor å hötte mä käppen mod öss ongdoma när vi geck förbi där han bodde – vi hade aldri vare seg sagt eller gjort nöt som kunne reta han. Te slutt ble vi så lea åd gobben så en kwäll sadd vi å vänta ud han när han skulle på dass (de fanns udedass på den tia) när han hade sätt seg så smöw vi fram å välte dasst mä gobben i. De ble ett slamranne å levvane å vi sprang för livet. Som vel va skada han seg inte för då hade vi nock mått fali dålit.

Nu vell ja inte oppmana ongdoma å göra södda domheder, ja vell barre tala om atte de va inte så möt annovessare förr. Hörre ä de nu de står i skrefta – den som är utan skuld kastar första stenen bådde på politiker å ongdom.

Rita Karolén


2015

7 Augusti - Swårt å hetta


 

Vi ä manga i släkta som har swårt för å hetta. Ja howwar en gang när ja hade vart i Mjälldrunga å skulle hem – ja missa Tingstatunnel å bäst de va så va ja på väj te Karlsta. – när ja feck se de så körde ja åd sia å sadd där å nära töd å grunna på va ja skulle ta meg te… Då kom en polisbil å polisera frejte meg va ja höllde på mä. – Här får du inte stå, sa dom. –Ne de begriber ja la, swarte ja, men ja ska te Öckerö å ä på väj te Karlsta! Polisera hade ikrann swårt å hölla seg för skratt men di va snälla å sa – kör efter oss så ordnar vi de, så ja hmna ju rätt te slutt. En gang skulle ja frå Söderköping te Helsjön.

De ble mört å ja lyssna på go musig, sadd la i fommet. Bäst de va så va ja i Värnamo! Hörre ja kom meg hem te Helsjön den natta de begriber ja inte ännu. En da ringde mi stora tös – hu hade vart på ett föredra där Dick Harrison hade berättat om körsriddara. Han hade sagt att när di skulle te de heliga landet så hände de atte di navigera fel. Ett skepp hade hamnat på Öckerö istält å di trodde atte di hade kommet rätt så di stanna där. –Så nu, mamma, sa tösa kan du la begriba atte de måste vära våra förfäder ättersom så manga i släkta hamnar så gart! Ja, va ska en tro?

När ja säjjer atte ja geck vilse på ICA i Swenljonga så tror fölk atte ja sköjar! De geck bra te slutt för ja följde ätter en mänske mä en vagn för ja tänkte atte han ska la ud nön gang. Men ti to de… På messommerdan va vi nöa stöcken som to färja te Gröde (för säkerhet skull) Vi va på resturangen å åd gött. Ja feck aga golfbil bådde did å te färja å så sadd ja där på en bänk å vänta på färja å på bänken sadd ett fruntimmer å ja kan ju inte sedda ve sia på nön uda å börja smala. Ja rågga å säjja atte ja växte opp ve hamna på Öckerö å då kom de öfta två små töser ena i en motorbåd frå Gröde, dom hette Ingrid å Elisabet... –De ä ja som ä Elisabet, säjer hu då.

Hu sadd mä ett Lokalbla i neven, å ätter e stunn så sa hu – de ä nön som skriver på dialekt i denna tininga, de ä fali sköj å lesa. –De ä ja, sa ja å i nästa nommer ska ja hälsa te deg. Så ha de så gött, Elisabet. Rita Karolén


2015

30 juni – Va ska en ha på seg? sommarnr


 

När en ska ud nönstäns så ä ju den förste tanken – va ska ja ha på meg! Den ene kjortel ä för kört å den andre ä för lang så de plear ble langböxer.(Kan i tänka er när ja va ong va de syndit mä langböxer). När Marita å ja kom i våra manchesterböxer mä bröstlapp så va de manga sura miner. De värsta nu för tia ä atte alla kler ä gönomskinnlia! En måste köba särker å ha unner om en inte vell atte unnerklera ska syns.

Å så ä de bekymmert mä vecken färg en ska ha. På nöt märkelit sätt så har minna sköbb fyllts mä swart å swart å jensblått. Alla tröjera ä röa för de passar ju te bådde swart å blått. Var gang jag ska på kalas så tar ja på ”klänninga” – å när ja har tittat i spejjel så tar ja å na igen för hu ä bådde för kört å för ongdomli. Sinna har ja ärvt en gen åtte mormor – när hu hade köpt nöt nytt så skulle de änna ”hänga te” seg i skrobben minst ett halt år.

Förr i tia va de vektit atte inte kjortela leba men ida kan di hänga hörre som helst. Strompesömma skulle sedda rakt på bagbena å om inte tösera hade rå å köba selkestromper så rida dom en streck bag på bena. De vektiaste va ju atte en va hel å ren. Så va de vänninera som sadd ve badstranna, den ena sa – kan du tänka deg atte denne bikinin har ja hatt sinna ja va attan år å nu bler ja snart förti. – Väninna titta på na oppifrå å ner så sa hu – mennar du snört som sedder unner magen? Önskar alla goa mänsker en fin mesommer! Rita Karolén de Koster


2015

5 juni - Sädd opp hunnebajjamajer


 

Iblann ä de insändare på Öckerö anslagstavla på FB om hunneskid. De ä klart atte fölk bler ilskna när dom trampar i en hunneskid – eller ändå värre om barna dätter i en. Nu ä de ju så atte en ska ta opp eländet ätter sin hunn – te de finns de swarta å rosa plastpösa å köba. En del hunnäjjare tar opp skiden å slänger pösen där dom står. De tar 20 år inna en södden pöse bryds ner – GRUNNA på de! Ättersom tia går slängs de fler å fler pösa över öera.

Där legger skiden i plastpösen langt ätter atte hunn ä dö! Detta kommer te å ble ett problem mä tia om inget görs ådét. Nu kan ja la hölla mä om atte en känner seg änna dom när en går där mä skeddpösen i neven, varre seg han ä swart eller rosa. Å en vell ju inte ha’t i lommen heller. Iblann ser ja en kar mä en swåra stor hunn som han ä ud å går mä, den karn har allti en rejäl röggsäck på röggen, iblann grunnar en ju på va han har i röggsäcken…

En södden stor hunn gör la minst ett kilo åd gangen, kan tänka. Tänk er nu om nön mänske vell göra e runnflywning för å se på våra vackre ör å så bäst de ä har öera blett swart å rosa preckete ätter alle hunneskeddpösa! Höppas atte nön Kloker på kommun hänger ud hunnebajjamajer inna de bler så gart. När ja växte opp fanns de en hunn på öa – hu hette Kickan å de va Kalle Skotas boxer. Hu kom hem te vårrt iblann, då sa mamma – åjanadå ä de du som kommer Kickan, då får ja la bju deg på nöt gött, så leda hun i skafferit.
När Kickan hade fått en gobedde så sa mamma – nu får du gå hem te Olga å Kalle igen å de gjorde Kickan. Rita Karolén de Koster


2015

3 mars - Ä de inte märkelit


 

Ä de inte märkelit atte ens barn allti förbler barn, eller om dom ä lea kan dom te å mä vära onga skulle en ble rektit arg på dom. Då ä dom skeddonga. Mi stora ble sexti i januari – var gang hu fyller år så ringer ja å säjjer atte nu ä du snart lige gammel som ja. Pöjken ä en bedde över femti – te han ringer ja på födelsedan å frejjar vafför han inte har ringt å gratulerat meg – då undrar han ju vafför å då säjjer ja atte denne dan för femtisex år sinna feck ja en södden redi pöjk å de ska ju firas!

Ligedant år ätter år – dom ä nock bra trötta på meg. Å så ä de den lella – hu bler femti år te hösten å de ä ju fali swårt å begriba. Pöjken å ja höllde på å tjafsa om nöt för ett tag sinna å då sa ju ja som de va atte så fort onga får fyllt femti så ska di mopsa opp seg, å då hade han mage te å skratta, kan tänka. Ja howwar ju di bägge gamle fruntimmera i Swenljongatrakta – mora va nittifyra å tösa va tjöttitvå, di hade omtrent tre kilometer te affärn.

En da sa mora te tösa – ja får gå te affärn för kaffit ä slutt å så behöver vi nöa sager te. Då sa tösa – ja följer mä deg å hjälper te å bära, mamma. De behöver du inte, sa mora, de klarar ja skel. Jo, sa tösa, de ä så gött ver så de gör ja gärna. Di lonka
iväj å när di kommet halväjs så sa tösa, – vi kan la sädda öss ve digeskanten å pusta e stunn, mamma.

Då swara mora – de va ju de ja sa, en skulle inte ta onga mä seg!


 

2014

11 Dec Å så ä de snart jul igen


 

Sön skenna de ä på nu å då, förr feck en unnerböxer å stromper å kanske en å an hal paket, för de mesta va de nöt en behövde. Nu för tia ä de mobiler å södda därnga platter som en tröcker på. -Dom som ser ud som skärbreer. Allihob hedder nöt mä I – de ä I-fån o I-pad å va de nu ä. Om de vell seg rektit gart så bler fölk seddanes i hörna i rommet å tröcker på apparatera. De bästa ä ju å dela ud julklappa sent så inte halve släkta bler seddanes i hörna å tröcker hele julafta.

De ä ju inte så bra om en har småbarn för de ä ju inte lätt å få dom å sattra seg i flere timma å dom behöver ju få kommet seg i säng mä. Iblann undrar en ju hörre möt fölk har å prata om för när en kör på färja å ser seg om så sedder vareveli en å smalar i telefon – undra hörre manga som säjjer – hej, ja kör ombol på färja nu... å hörre klara di seg förr?

 Ja har ju åxå en södden därnga telefån men ja ringer barre när ja måste. Han plear legga på bort i rommet å de ä manga ganger ja har tatt opp programväljarn å swarat i å när en har kommet på atte de ä fel apparat så har den som ringde lagt på. Ja – de ä bådde på gött å ont mä disse nymodihedera. Nu vell ja önska e rektit go jul te er allihob – ja kan ju inte ringa te er alla 13000.

PS Köb nu inte för mön bröde som bler stånnes i sköbba å samlar damm te inga nötta å så ed er inte fördärvade – morfarn sa allti – de ä mad en bler vacker åtte men de kan en allt grunna på.
 

2014
 

10 Nov - Kan inte kara wissla nuförtia?

 

Förr i tia när en va ud å geck då wissla de ifrå alla höll o

kanter.

Geck en över vabacken när di bötte vaer så va de allti nön

som wissla å ligedant va de när en geck över hamna.

Mormor töckte ju atte de va ogudaktit å wissla – då nerkalla

en den onde, sa hu.

En gang när ja va omtrent femtan år så skulle ja mä mormor

te stan. Så fort vi geck ombol på ombåden va de en som

wissla – mormor blängde på han å dro mä meg på översta

däcket – södda fokter, muttra hu.

När vi geck ilann wissla de mä, ja töckte ju änna de va lett

när mormor va mä.

en södden snoffel, muttra hu.

Men nun för tia wisslar inte

nön, har di blett så rädda för å

nerkalla den onde tro?

Inte ett wisslane hör en när en

går nönstäns å de töcker ja änna

ä ikrann lett.

Nerkalla” den onde säjjer dom –han ä la inte däroppe!
 

2014

9 Oktober - Kan nön mänske begriba


Kan nön mänske begriba hörre en ska bära seg åd?

En har ju allti tatt ett par trappstej i taget å de har en

ju aldri grunnat på förrän en da när ja ble så anneböstad

så ja feck gå langsamt oppför trappa å te å mä

stanna å pusta ett par ganger.

En begreb ju atte de va nöt som va gart så ja lonka

iväj te daktorn å feck medecin

Ja hade ju nöa sorter inna – de va en sort som skulle

boda e krämpa men då feck ja ont i magen istält så då

feck ja medecin för å boda krämpa ja feck ätter den

förste medecin å så höllde de på.

Den siste medecin va så swindyr så ja tänkte atte nu

får ja nock lesa lappen som följer mä rektit noga. Då

va de ju lige bra å lesa alla lappa te medicinera.

Flere åtte medicinera kunne en få förstöppning

åtte, nöa feck en udslaw åtte, en ble en tröt åtte, feck

blåmärke, kramp i gallväjja, yrsel, levverskader, hövvevärk,

hjärnblödning å en massa andra krämper.

Åjanadå – va har en gett seg in på?

Va de inte lige bra å få dö longt å stilla ätter den

första krämpa än å gå här å eda dyr medecin för å

dra ud på’t nöa år?

Ska en ble legganes där mä hjärnblödning, udslaw

som kliar, hövvevärk, spyfärdi

å mä förstöppning?

En skulle nock höllt seg te

homepatpillera dom bler en

barre pinkenödi åtte…

 

2014

8 september - Skulle vart

te Höppel …

 

Ja skulle vart te höppel å

pratat den femte mars men ja

feck ti för å operera väck starr

på öwa å de ä så lang vänteti

så ja kände meg tvongen å ta

tia ja feck.

De geck fort å lätt å få de

gjort å ätter nöa daa så sto ja

framför spejjel för å se om de

märktes nöt.

Då feck ja se atte ja inte

barre har rynker på längda

uda på tvära mä! Ja töckte ja

så ud som e sweska!

De ä ju inget å göra åd,

tänkte ja – men de ä de ju för

somlia.

Di sprudar in nöt geft

unner skint så de änna jamnar

ud seg.

En del får munna som ankenäbba


å så bler dom alldles

stela i syna – di ser ud som om

di har skrobbansekte på seg!

Å så kan en ju göra ansektslötting

också – då bler

dom ju också stela i syna å

resken ä ju atte om en lötter

för manga ganger så kan en ju

få helskägg!

I fejsbok sto de en annons

om ett fruntimmer som ä femtitre

men ser ud som tjugetju

för atte hu har klent in seg

ivadenuä i syna.

Ja kunne ju inte beje å

skriva atte ja ä tjuttisex å ser

ud som tjöttan uda å ha klent

in meg mä nöt ant än vanli

Nivea.

En del rynker kallar di för

skrattrynker – så himla rolit

har en la inte hattet!

En börjar la ble gammel å omodern kan tänka.
 

2014

7 augusti - Äntligen skulle de ble åd

 

Berta skulle åga te Alingsås å hälsa på ett åtte sinna barnbarn.

å hasses familj.

Barnbarnt Åke, hade två barn, en pöjk som va sex år å

e lida tös som hade fyllt tre. Di hade ett fint hus å te å mä

gästrom mä badrom breve.

Berta ställde si väska mä ett kleskefte (klädbyte) å sinna

toalettsager i gästrommet.

Barna feck så småningom gå å lägga seg å Berta feck lesa

saga för dom.

Sinna sadd di voxne å smala tess langt fram på småtimma.

När de va dags å lägga seg geck Berta först te badrommet,

de to e stunn å göra ren löstännera

å hu tvätta seg noga unner armhölera inna hu dro på seg

nattsärken.

När hu kom fram te sänga ställde hu seg å sterra – atte hu

inte hade sett hörre könsti sänga va när hu ställde in väska?

Jaja, tänkte hu – di eder en massa grönsager å köber ekologisk

mad, va de nu ä förnöt, så de ä säkert nöttit å legga

på de vist. Hu kröb ner i sänga så gött de geck – rompen lå

änna i e swacka, bena stack rätt opp i vert å hu halsadd.

Hu feck gå opp å röra på seg flere ganger på natta för de

kom ju inget blo te föddera.

De ble inte möt sövet så hu tänkte atte en får nock vänna

seg ve å legga på detta vist å säkert ä de nöttit på nöt vis

men könstit kändes de.

Klacka tju på mörran kom den lella tösa faranes in i rommet

å sa – nu ska jag göra farmor Berta rak igen!

Å så tröckte hu på nöa knappa på sia på sänga å de ble

precis som e vanli säng!

Då sa Berta te tösa – detta ska du inte tala om för en
mänske, tös

 

Rita Karolén de Koster

 

     

RÖCKTE Å SCHKWALLER av LILLIAN ANDERSSON

LOKALBLADET JANUARI - FEBRUARI 2005


hem