Valdemar II "segraren" av Danmark

Valdemar II "segraren" av Danmark. Född 1170. Död 1241. Noteringar

Valdemar II "segraren'', (på danska Valdemar Sejr) 1170-1241, kung i

Danmark från 1202, son till Valdemar I. Valdemar var gift först med

Dagmar av Böhmen senare med Berengaria av Portugal. Valdemar var

hertig av Sønderjylland under brodern Knut Valdemarssons kungatid och

erövrade då Holstein 1201-02. Valdemar, vars främsta medhjälpare var

ärkebiskop Andreas Sunesøn, fortsatte faderns kraftfulla

utrikespolitik. Som kung stödde han Fredrik II i kampen om tyska

kejsarkronan och denne erkände honom 1214 som herre över landet norr

om Elbe och bifloden Elde (bl.a. Lübeck och delar av Mecklenburg).

Dessförinnan hade han 1210 företagit ett framgångsrikt korståg mot

preussarna vid Wislas mynning och 1219 fullbordade han expansionen

österut med Estlands erövring. Men 1223 blev Valdemar under en jakt

tillfångatagen av greve Henrik den svarte av Schwerin och för att åter

bli fri måste han 1225 ge upp alla danska landförvärv längs

östersjökusten utom Estland och Rügen. Sedan han frigivits 1225 sökte

han återvinna de tyska besittningarna men besegrades vid Bornhöved

1227. Under Valdemars regering genomfördes många inre reformer i

Danmark; vissa av dem har satt spår i den s.k. Valdemars jordebok.

Bl.a. blev Jyske lov (Jyllandslagen) utfärdad tronföljden reglerad

samt skatte- och ledungsförhållandena reorganiserade. Far till

Valdemar den unge, Erik Plogpenning, Abel och Kristofer I. (Barn

XX:335237, Far XXII:1340945, Mor XXII:1340946)

Gift med efterföljande ana.

XXI:670474 fm fm ff fm mm fm mf ff fm ff m

Helena Guttormsdotter. Noteringar Helena var svenska och älskarinna

till Valdemar "segraren" i Danmark. Hon var änka efter den danske

stormannen Esbern Snare av Hvideätten. (Källa: Dick Harrison - Jarlens

sekel) (Barn XX:335237)