|
Dagens
Dag
När gôbben skulle göra
blopannkaga
De fanns
månge illfule gôbba förritia. Och så
fanns
De dôm som
man inte ved va de var, fulle i
fanken
kanske? I da berättar Dag om en sådan
gôbbe.
-Abbraham i
Rö, hade humor han. När kärringa hans
Skulle tappas
på blo ba han dom skulle ta extra mögge
så
Han skulle få
en skwätt mä seg hem te å göre blopannekager
me!!
Och
förmodligen var han inte så värst förtjust i
barn!
-en gång, när en onga lå i
marvant ô håll på ô dronkna
skreg de te
Abbraham, om var i närheten, att han
skulle
dra opp
pelteongen. Men då vägra han. ”De finns
nåck
me ongar i Rö” skreg han tebaga.
Men Dag,
lelle, kan det här verkligen vara
sant?
- jag säjjer som jag alltid har
sagt, trot om ni well.
Ur Torslanda-tidningen Nr 6 -
2006
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Morfarns bror fick sig
en
Smäll som han aldrig
glömde
I da berättar Dag en sag som ä lide
svårförklarli. Men
som vanligt, tro´t om ni
våg…vill.
- Min morfar Axel hade sex
bröder, men ingen syster.
Det var ett segt
gäng som alla blev gamla, de var faktiskt
500
år tillsammans innan de började
dö.
Morfar var över 80 och Emil var
runt 90 när de gick bort.
–
En av bröderna hette Emil Edvardsson.Han var
Förresten Sandras på
turistbyråns Pappas
Morfar, berättar Dag., här på Hönös,
-
När Emil var en liten pojke var
han och några andra
och lekte borta vid
Engelsmännens hage. Den ligger vid
roda av
broa te Fodö, där de nu röjer. Emil var på
andra
sidan av gärdsgården när han, rakt ur
intet, fick en smäll
på hawa så att han
nästan flög över gärdsgården.
-
Vad det var visste de inte men det
var nog ett spöge
trodde de och därefter gick
Emil aldrig mer dit, inte i
hela sitt
liv.
Ur Torslanda-tidningen Nr 8 -
2006
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag berättar Dag ôm
tôsera sôm bodde i huset "Töseras"
I huset som,
kallas "Töseras" tillhör nu Hönö
Hembygds-
förening), bodde två ogifta döttrar
tillsammans med sin
gamla mor. Vid ett
tillfälle kom en knalle, eller säljare,
förbi
som ville visa herrunderkläder.
_- "Ve har inga
kärar här i huset, det har ve inte hatt
sedan
pappa döe och det är många år sedan" sa
den ena av tösera.
Med det fick försäljaren
låta sig nöjas och lommade iväg.
- "Ä du
rektit klog eller, tänk om han kommer hid
i natt",
sa den andra söstera då te den
första. Helt förtvivlad sprang
den första då
ud o skreg;
"Säljarn, säljarn - på nättera
har vi kärar här."
Ur Torslanda-tidningen Nr11 -
2006
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag berättar Dag: De
hänger på lokta!!!
I vanliga
fall brukar Dag berätta skrönor och anekdoter
som har med havet att gärna men
dagens historia är från den tiden
när man ännu hade ett levande lantbruk på öera.
- Jo det var så
att en dräng, från Hult, skulle gå bort
med
en kviga till en tjur på Hea. När de hade
börjat gå så robba
piga, som stog ude på
änga: "Jä kan väl få gå mä?" Och
vesst feck
ho det.
Tjurn gjorde ju snabbt ifrå seg och
så feck de gå hem
igen me kvigan.
"Hôlles
veste tjurn att han skulle gära så? frågande
den
nyfikna pigan?.
"De känner han på
lokta", sa drängen, som ju hade varit
me
förr.
Så geck de vidare en stund, när
plötsligt pigan stannar
tvärt och säger
förtrytsamt:
"Du ä allt bra täppt i näsa
du!"
Ur Torslanda-tidningen Nr 12
2006
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En Öbu gir seg in
te stan
Hô har du
för grejer te ôss idag da Dag?
- Jo ser du,
idag skall jag berätta om en gôbbe här utifrån
som åkte
in till stan.
Han steg ombord
på en spårvagn och satt alldeles förstummad över
allt han feck se.
Plötsligt kom det på en punkare med färgat hår
som stod rätt opp.
- Gôbben ble
seddanes o stirra på punkaren med vidöppna ögon
och mun. Ja,
som en fisk som en fisk som kippar efter luft på
torra land. Detta märkte ju punkaren
efter ett tag så blir han irriterad och frågar
gubben vad han glor på?
- En gång när jag var ung och låg i det militära
så blev jag så full att jag somnade ifrån, så
gôbben.
När jag vaknade nästa dag, låg jag intill en
påfågel i Slottskogen, - ä du min son?
Ur Torslanda-tidningen Nr 23
2006
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dag uppväcker
döda ord
Idag
är det en dubbel glädje att presentera Dag E,
han skall nämligen berätta två historier
för oss. Han utför dessutom en kulturhistorisk
gärning genom att återuppväcka två utdöda
dialekt-
ord. Håll tillgodo gott folk!
I detta
nummer återupplivar Dag ett gammalt (sedan länge
insomnat och förgätet) fint
Öckerönesikst ord - põsa! Det betyder att bära
något på ryggen, typ en põse.
Idag berättar Dag en historia som passar bra när
det snart är mars månad:
- En da kom en liden pôjk in och skreg till sin
morsa: "Mamma, Mamma! Får vår
katt pôsa en annan katt?
Kom
med "peckaset" i näven.
Det här
hände sig på Kneppla. Det va e feskarkärring där
som berättade för
sina väninnor hur dåligt hon sovit en natt. "Gobben
ko in me peckaset i näven och så var den natta
förstörd.
I den här
historien återuppväcks ett sedan länge saligt
bortglömt ord för väckarklocka - pecka.
Ordet kommer sig av att den "peckar o går"
Ur Torslanda-tidningen Nr 3
2007
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
åter till
Jeanette´s sida
| 